Icke-bosatta och förmögenhetsskatt i Spanien: Högsta domstolen tillåter den kombinerade gränsen

Beskattningen av icke-bosattas tillgångar i Spanien har under många år varit en tämligen komplicerad och i många fall kontraintuitiv fråga. Det beror i grunden på att den kombinerar två skilda områden: det spanska skattesystemet och EU-rätten.

På senare år har en mycket viktig fråga väckts: om en person som inte bor i Spanien men äger tillgångar här (till exempel en eller flera bostäder) kan få en nedsättning av förmögenhetsskatten baserat på sin inkomst, precis som bosatta personer kan.

Och det är ingen liten detalj. Många icke-bosatta äger en bostad i Spanien, men har inte alltid höga inkomster här. Det kan göra att förmögenhetsskatten blir relativt hög jämfört med deras faktiska ekonomiska situation.

Grundproblemet: tillgångar i Spanien, men låg inkomst

För att förstå detta bättre kan vi titta på ett enkelt exempel.

Förmögenhetsskatt tas ut på det du äger (till exempel en bostad). Inkomstskatt tas däremot ut på det du tjänar varje år.

Det kan leda till situationer som denna:

• En icke-bosatt äger en bostad i Spanien.
• Personen har knappt några inkomster i Spanien.
• Huvuddelen av inkomsterna kommer från hemlandet.
• Ändå måste personen betala förmögenhetsskatt i Spanien.

Resultatet kan verka något orättvist: du betalar skatt på något du äger, utan att nödvändigtvis ha en hög inkomst som matchar.

Den kombinerade gränsen: nyckelbegreppet

Det finns en mekanism som kallas den kombinerade gränsen och som i praktiken ska förhindra att den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatten blir orimligt hög i förhållande till en persons inkomster.

Enkelt uttryckt:

Om en person har låg inkomst kan förmögenhetsskatten sättas ned så att den totala skattebördan inte blir oproportionerlig.

Nedsättningen har dock en gräns: som huvudregel kan den inte överstiga 80 % av skatten.

Tanken är ganska logisk: den som har begränsade ekonomiska medel under året ska inte behöva bära en orimlig skattebörda bara för att personen äger tillgångar.

Och hur är det för icke-bosatta?

Det var här problemet låg.

Den här förmånen har traditionellt gällt personer med skatterättslig hemvist i Spanien, eftersom den är kopplad till den spanska inkomstskatten (IRPF). Icke-bosatta betalar dock inte spansk inkomstskatt på sin globala inkomst, utan beskattas för den i sitt hemland.

Det väckte en viktig fråga:

Kan en icke-bosatt tillämpa samma gräns om inkomsten finns i ett annat land?

I många år var svaret från Agencia Tributaria nej.

Den europeiska nyckeln: att undvika omotiverade skillnader

EU-rätten inför dock en mycket viktig princip: den fria rörligheten för kapital.

Enkelt uttryckt innebär det att inga omotiverade hinder får läggas i vägen för en person från ett annat EU-land som vill investera i eller äga egendom i Spanien.

Det avgörande är därför inte om någon är bosatt eller inte, utan om skillnaden i behandling faktiskt är motiverad.

Och det väcker frågan: om syftet med gränsen är att undvika en orimlig börda utifrån inkomsten, är det då rimligt att automatiskt utesluta icke-bosatta?

Vad Högsta domstolen nyligen har slagit fast

I två domar som meddelades i slutet av 2025 har Spaniens högsta domstol (Tribunal Supremo) tagit ett viktigt steg.

I korthet har den bekräftat att det inte är korrekt att automatiskt neka icke-bosatta denna förmån enbart för att de inte betalar spansk inkomstskatt.

Mest betydelsefullt är att domstolen godtar att inkomst från hemlandet (till exempel Belgien i det aktuella målet) får beaktas när gränsen tillämpas.

Med andra ord: det är inte nödvändigt att ha skatterättslig hemvist i Spanien för att bedöma om skattebördan är oproportionerlig.

Vad som ändras med denna praxis

Utifrån dessa domar är huvudtanken följande:

• Det räcker inte att bara säga: personen är icke-bosatt, alltså gäller det inte.
• Man måste se till den skattskyldiges faktiska omständigheter.
• Om jämförelsen med en bosatt person är rimlig kan samma kriterier tillämpas.

Med andra ord går vi från ett mycket formellt synsätt (bosatt kontra icke-bosatt) till ett mer verklighetsnära: hur mycket personen tjänar och vilken skattebörda personen bär.

Vad en icke-bosatt måste visa

Även om denna praxis är gynnsam gäller den inte automatiskt.

Det kommer att krävas uppgifter som:

• att personen är icke-bosatt,
• vilka tillgångar personen har i Spanien,
• vad den totala inkomsten är,
• var den inkomsten beskattas,
• hur allt detta påverkar förmögenhetsskatten.

Med andra ord måste man visa den faktiska ekonomiska situationen, inte bara påstå den.

Vad detta innebär i praktiken

För många utländska bostadsägare i Spanien kan detta vara relevant.

Särskilt om:

• de äger en bostad med högt värde,
• deras inkomst inte är särskilt hög,
• de redan har betalat förmögenhetsskatt i Spanien.

I dessa fall kan det vara värt att kontrollera om nedsättningen är tillämplig.

Slutsats

Högsta domstolen har banat väg för en mer flexibel tolkning som bättre stämmer överens med den ekonomiska verkligheten för icke-bosatta skattskyldiga.

Utgångspunkten är inte längre att automatiskt utesluta den som inte bor i Spanien, utan att bedöma om det verkligen finns en motiverad skillnad.

Och i många fall kan det leda till en betydande minskning av skattebördan.

Om du äger tillgångar i Spanien och är icke-bosatt kan det vara värt att gå igenom din situation i detalj, eftersom detta synsätt kan påverka din skatt direkt.

Vill du veta mer om beskattning av icke-bosatta och närliggande frågor, eller behöver du personlig hjälp, är du välkommen att kontakta oss eller besöka vår webbplats IberianTax.